Lisbeth Boholm
Lisbeth Boholm, född 1966 i Tällberg, Leksand, bor och verkar i Falun.
Har bl.a ställt ut på Konstnärshuset, Stockholm 2002. Avesta Art 2002. Dalarnas museums konsthall, Falun 2010. Rättviks konsthall 2017. Galleri Jan Wallmark, Stockholm mellan 2008-2016 samt i Linköping, Göteborg, Hagfors, Gävle, Orsa, Nyköping, Eskilstuna, Uppsala m.m
Har bl.a erhållit Falu kommuns kulturstipendium 1997, statligt arbetsstipendium 2002, landstinget dalarnas kulturstipendium 2003.
VALDA UTDRAG FRÅN RECENSIONER:
”Ofta när man ser konst går tankarna till andra verk, till andra konstnärer som rör sig i en liknande bildvärld. Hos Lisbeth Boholm kommer inte någon sådan ögonblicklig association, vilket är uppfriskande.”
”Lisbeth Boholm låter människa och djur existera på samma plan.”
”råder en relation dem emellan där ingen är den enes husdjur och ingen äger den andra.”
”Färgerna är starka, lyser upp rummet och för tankarna till allmogemåleri. Men hon är svår att placera geografiskt – ett verk kan ge en ursvensk känsla, medan ett annat placerar henne i vad som skulle kunna vara en sydamerikansk djungel.”
”Rosen återkommer som motiv. Men det är inte en ros som nöjer sig med att vara dekoration. Den placeras in i bilden med samma kraft som hos en knuten näve.”
(Kristian Ekenberg Gefle Dagblad 2016)
”Lisbeth Boholm följer sin egen linje”
”Här finns ett drag av folkloristik eller folkkonst, främst i de starka färgerna och kontrasterna men även i färgfält som får mönsterkaraktär genom upprepning av linjer, streck, prickar. Och på något vis ser det väldigt svenskt ut; gult och blått, vemod, ensamhet, fåglar, natur och ömsinthet är känslor som är närvarande hos gestalterna som alltid har bekvämlighetsavstånd mellan varandra.
Det är roligt att se ett måleri som Lisbeth Boholms där Inspirationskällorna inte är så uppenbara och igenkännbara. Alltså: roligt att se en konstnär som har en egen linje som hon följer och utvecklar.”
(Maria Backman DT, 2016)
”måleri, allt präglat av en underfundig, smått absurd humor och en associativ frihet i valet av bildelement”
”rosen, som ibland uppträder som ett seende öga, andra gånger tycks markera en frånvaro som kombinerar skönhet med förgänglighet”
”gestaltar hon både längtan och sorg, närhet och ensamhet”
. ”Det är ett måleri som vågar gå utanför den linjära berättelsen och som med lika delar privat och allmängiltig erfarenhet kommunicerar med betraktaren på ett mycket egenartat och personligt, om collaget påminnande sätt.”
(Cristina Karlstam Cora 2014 Uppsala)
”I myllret av konstnärer som idag till stor del hänger kvar vid gamla stilar och trender, avviker Lisbeth Boholm med sin gåtfullhet och originalitet.”
(Lars Ola Johansson Corren 2010 Linköping)
”När jag betraktar Boholms bilder påminns jag om mina egna drömmar, dessa snabba kast mellan olika scener, hur de sedan skarvas ihop till en brokig helhet. Det ena döljs av det andra. Hon målar över precis som drömmarna gör. När den ena inre filmen tonar ut bryter nästa fram. Ibland sker klippen mitt i en pågående scen”
”känslan av välbefinnande kan lika häftigt försvinna och ersättas av mardrömslik olust.”
”Bilderna kan benämnas som existentiella humoresker.”
(Ulf Lundén DD 2010 Ludvika)
”Färgstarkt och symboliskt måleri, ordlösa samtal man gärna lyssnar till, ett slags samförstånd uppstår i denna tystnad mellan djur och människa. ”
”Lisbeth Boholms sensuella måleri är, som jag ser det, uttryck för en dröm om en ursprunglig tillvaro, ett paradisiskt tillstånd.”
(Lars-Erik Selin SvD 2009 Stockholm)
Har bl.a ställt ut på Konstnärshuset, Stockholm 2002. Avesta Art 2002. Dalarnas museums konsthall, Falun 2010. Rättviks konsthall 2017. Galleri Jan Wallmark, Stockholm mellan 2008-2016 samt i Linköping, Göteborg, Hagfors, Gävle, Orsa, Nyköping, Eskilstuna, Uppsala m.m
Har bl.a erhållit Falu kommuns kulturstipendium 1997, statligt arbetsstipendium 2002, landstinget dalarnas kulturstipendium 2003.
VALDA UTDRAG FRÅN RECENSIONER:
”Ofta när man ser konst går tankarna till andra verk, till andra konstnärer som rör sig i en liknande bildvärld. Hos Lisbeth Boholm kommer inte någon sådan ögonblicklig association, vilket är uppfriskande.”
”Lisbeth Boholm låter människa och djur existera på samma plan.”
”råder en relation dem emellan där ingen är den enes husdjur och ingen äger den andra.”
”Färgerna är starka, lyser upp rummet och för tankarna till allmogemåleri. Men hon är svår att placera geografiskt – ett verk kan ge en ursvensk känsla, medan ett annat placerar henne i vad som skulle kunna vara en sydamerikansk djungel.”
”Rosen återkommer som motiv. Men det är inte en ros som nöjer sig med att vara dekoration. Den placeras in i bilden med samma kraft som hos en knuten näve.”
(Kristian Ekenberg Gefle Dagblad 2016)
”Lisbeth Boholm följer sin egen linje”
”Här finns ett drag av folkloristik eller folkkonst, främst i de starka färgerna och kontrasterna men även i färgfält som får mönsterkaraktär genom upprepning av linjer, streck, prickar. Och på något vis ser det väldigt svenskt ut; gult och blått, vemod, ensamhet, fåglar, natur och ömsinthet är känslor som är närvarande hos gestalterna som alltid har bekvämlighetsavstånd mellan varandra.
Det är roligt att se ett måleri som Lisbeth Boholms där Inspirationskällorna inte är så uppenbara och igenkännbara. Alltså: roligt att se en konstnär som har en egen linje som hon följer och utvecklar.”
(Maria Backman DT, 2016)
”måleri, allt präglat av en underfundig, smått absurd humor och en associativ frihet i valet av bildelement”
”rosen, som ibland uppträder som ett seende öga, andra gånger tycks markera en frånvaro som kombinerar skönhet med förgänglighet”
”gestaltar hon både längtan och sorg, närhet och ensamhet”
. ”Det är ett måleri som vågar gå utanför den linjära berättelsen och som med lika delar privat och allmängiltig erfarenhet kommunicerar med betraktaren på ett mycket egenartat och personligt, om collaget påminnande sätt.”
(Cristina Karlstam Cora 2014 Uppsala)
”I myllret av konstnärer som idag till stor del hänger kvar vid gamla stilar och trender, avviker Lisbeth Boholm med sin gåtfullhet och originalitet.”
(Lars Ola Johansson Corren 2010 Linköping)
”När jag betraktar Boholms bilder påminns jag om mina egna drömmar, dessa snabba kast mellan olika scener, hur de sedan skarvas ihop till en brokig helhet. Det ena döljs av det andra. Hon målar över precis som drömmarna gör. När den ena inre filmen tonar ut bryter nästa fram. Ibland sker klippen mitt i en pågående scen”
”känslan av välbefinnande kan lika häftigt försvinna och ersättas av mardrömslik olust.”
”Bilderna kan benämnas som existentiella humoresker.”
(Ulf Lundén DD 2010 Ludvika)
”Färgstarkt och symboliskt måleri, ordlösa samtal man gärna lyssnar till, ett slags samförstånd uppstår i denna tystnad mellan djur och människa. ”
”Lisbeth Boholms sensuella måleri är, som jag ser det, uttryck för en dröm om en ursprunglig tillvaro, ett paradisiskt tillstånd.”
(Lars-Erik Selin SvD 2009 Stockholm)