Erik Sigerud
Jag målar två typer av möten.
Det första mötet är rent visuellt och sker mellan diskrepanta måleriska uttryck. Jag fascineras av målningar som består av en komplex blandning av stilar och motiv. Som tvingar mig ut på ett mentalt gungfly där jag ständigt omvärderar mina tidigare intryck varefter blicken rör sig på ytan. Jag triggas av att utsätta betraktaren av mina målningar för samma osäkerhet. Motiven hämtar jag från mina fotoalbum, från nyhetsmedia och bildsökningar på internet. Fångade i skisser och digitala 3D-modeller för jag sedan över dem till målningarna.
Det andra mötet sker mellan min förståelse av världen och världsbilden jag får genom media. Jag tror att alla människor skapar mentala bilder för att förstå världen och det egna jaget, och att dessa bilder ständigt omskapas i mötet med nya platser, berättelser och människor. Nya intryck formas av intrycken som redan finns lagrade i minnet. Jag upplever att min förståelse av världen är ordlös och omöjlig att verbalisera.
Jag känner frustration i mötet med de mediala berättelserna eftersom jag vill reagera men inte tror på konsten som medel för detta. Jag är normen – jag är den priviligierade vite mannen. För mig skulle det kännas som ett övergrepp om jag ur det perspektivet avbildade kränkningar av mindre priviligierade människor. Eftersom jag inte heller vill illustrera mitt politiska engagemang gestaltar jag istället ambivalensen och maktlösheten inför den stormflod av oroande vittnesmål som översköljer mig.
Samtidigt som jag gör denna kvasipsykologiska analys av min egen grupptillhörighet, ifrågasätter och rättfärdigar jag nästan tvångsmässigt orsaken till att jag ägnar mig åt just måleri. För mig är det viktigt att målningarna inte kan uttryckas på något annat sätt än genom just måleri. Deras visuella uttryck och bärande idé ska vara ett och detsamma.
Det första mötet är rent visuellt och sker mellan diskrepanta måleriska uttryck. Jag fascineras av målningar som består av en komplex blandning av stilar och motiv. Som tvingar mig ut på ett mentalt gungfly där jag ständigt omvärderar mina tidigare intryck varefter blicken rör sig på ytan. Jag triggas av att utsätta betraktaren av mina målningar för samma osäkerhet. Motiven hämtar jag från mina fotoalbum, från nyhetsmedia och bildsökningar på internet. Fångade i skisser och digitala 3D-modeller för jag sedan över dem till målningarna.
Det andra mötet sker mellan min förståelse av världen och världsbilden jag får genom media. Jag tror att alla människor skapar mentala bilder för att förstå världen och det egna jaget, och att dessa bilder ständigt omskapas i mötet med nya platser, berättelser och människor. Nya intryck formas av intrycken som redan finns lagrade i minnet. Jag upplever att min förståelse av världen är ordlös och omöjlig att verbalisera.
Jag känner frustration i mötet med de mediala berättelserna eftersom jag vill reagera men inte tror på konsten som medel för detta. Jag är normen – jag är den priviligierade vite mannen. För mig skulle det kännas som ett övergrepp om jag ur det perspektivet avbildade kränkningar av mindre priviligierade människor. Eftersom jag inte heller vill illustrera mitt politiska engagemang gestaltar jag istället ambivalensen och maktlösheten inför den stormflod av oroande vittnesmål som översköljer mig.
Samtidigt som jag gör denna kvasipsykologiska analys av min egen grupptillhörighet, ifrågasätter och rättfärdigar jag nästan tvångsmässigt orsaken till att jag ägnar mig åt just måleri. För mig är det viktigt att målningarna inte kan uttryckas på något annat sätt än genom just måleri. Deras visuella uttryck och bärande idé ska vara ett och detsamma.
Utställningar
- 2018, Runö, Runö, Verkligheten
- 2018, Rättviks konsthall, Rättvik, Gränsdragningar
- 2016, Tyresö konsthall, Tyresö, Grader av intentionalitet
- 2015, wip:konsthall, Stockholm, Måleriprocesser
- 2013, Gocart Gallery, Visby, Den Andre
- 2012, wip:konsthall, Stockholm, Olika Rum 2.0
- 2012, Box Gallery, Göteborg, Olika Rum
- 2012, Skissernas museum, Lund, Handling och Frihet
- 2011, wip:konsthall, Stockholm, One night stand
- 2008, Nordin Gallery, Stockholm, Absurdia
- 2003, Gallerie Gauche, Paris
- 2017, Liljevalchs konsthall, Vårsalong
- 2015, Liljevalchs konsthall, Vårsalong
- 2011, wip:konsthall, Stockholm, Uppstart
- 2010, Konstfack, Stockholm, Examensutställning för kursen Gestaltande forskningsprocesser
- 2010, Liljevalchs konsthall, Vårsalong
- 2006, Alma Löv Museum, Värmland, It is what it is - Is it that it is - Thats what it is
- 2004, Palazzo Nuevo, Turin
- 2004, Galerie kamchatka, Paris, À la trace
- 2002, Konstakademien, Paris, De toute manière
- 2002, Konstakademien, Paris, Prix Paul-Louis Weiller
Stipendium
- Stiftelsen Telefondirektören H T Cedergrens Uppfostringsfond
- Anna Whitlocks Minnesfond
- Svenska institutet
- Sparbanksstiftelsen Norrland
- Prix Paul-Louis Weiller
- Konstnärsnämndens arbetsstipendium